Desperate Houseman

Det gamla hederliga ickeyrket hemmafru har i Sverige länge haft en något tveksam klang kring sig. I den rättmätigt hypade TV-serien Mad Men fascineras vi av hemmafruarnas tillvaro i det amerikanska 50-talet och hemma kom dem upp på tapeten genom snackisen Svenska Hollywoodfruar. I alla fall så känns det inte helt okej att vara hemmafru i Sverige år 2010. Hemmaman då?

Okej eller inte, så har detta i alla fall varit min verklighet den 26 januari 2010 då jag (som b-kursare) har fått en oväntat lugn start på terminen medan Malin (som a-kursare) har fått ta på sig blåstället direkt. Under dagen då Malin var i skolan har herren i huset diskat, städat, handlat och till Malins hemkomst var mackor och kaffe fixat. Imorgon blir det minsann till att ta itu med den växande tvätthögen.

Den spontana känslan är att jag varken är rolig eller fascinerande och att ingen någonsin kommer göra en TV-serie av det här. Bra eller dålig. Möjligen i någon Fyra nyanser av brunt-variant där skrattet fastnar i halsen hos tittarna när jag i min ensamhet kämpar med disken. Jag får koka upp vatten att diska i då varmvattnet i huset har gått sönder igen (det hände på riktigt) och avsnittet slutar med att jag hoppar gråtande ut genom fönstret i ren frustration (det hände inte på riktigt).

Jag känner dock inte att jag har gjort något fult, trots att vi lever i ett samhälle som förbannar såna med vardagar likt min. Jag kan till och med tänka mig att till exempel undertecknads mamma tycker att jag är en ansvarsfull och duktig pojke som tar tag i ovanstående sysslor, men faktum kvarstår att man behöver något mer. På torsdag har jag min första riktiga lektion. Nya klasskamrater och aktiviter kring skolan blir då tillgängliga på allvar.

Gud vad skönt det ska bli.