En uppmärksam läsare kan i kommantarfältet till mitt förra inlägg läsa om "Puskinka". Jag tänkte först skriva vidare bland kommenterna men insåg snart att detta fenomen förtjänar ett eget inlägg.
Puskinka är alltså katten i huset. Tant Annas katt. Varför tant Anna, som kommer från Sverige, väljer att döpa sin katt till Puskinka låter jag vara osagt, men Puskinka är i alla fall namnet (en logiskt men tråkigt förklaring är ju att katten hette så när hon köptes, kanske av en ryss). Det är dock inte bara namnet som man fascineras av kring ämnet Puskinka för det är en mycket speciell katt vi har att göra med.
Första gången mina och Puskinkas vägar korsades var hösten 2008 då jag och Filip var i just detta hus för att hälsa på Cecilia, som då bodde här. Filip, som verkar ogilla djur i allmänhet, var livrädd för den, vad jag då tyckte, ganska harmlösa katten med det underliga namnet. Jag kunde då inte ana hur rätt ute Filip var. Katten är nämligen obehaglig.
Jag är inte överförtjust i katter i största allmänhet, men bra egenskaper hos en katt skulle jag säga är kelig, söt och kanske ska den tycka om sällskap. Det är också ungefär vad man kan begära av en katt, inga orimliga krav. Puskinka däremot är ständigt spänd, ser nästan aggressiv ut och verkar vara rädd för det mesta av mänsklig kontakt. Det är som om hon vet om att hon heter Puskinka.
Ändå vill jag fortfarande kunna etikettera mig som djurvän så jag är beredd att här ge Puskinka en chans men det hindrar mig inte ifrån att rysa till lite när tassarna skrapar mot trägolvet utanför.
(Jag är medveten om att frasen "Puskinka" förekommer väldigt ofta i detta inlägg men det är bara för att det är så roligt att säga och skriva.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tror familjen Axelsson har lite dåligt inflytande på djur. Kommer ihåg en kanin som hette Hoppsan och som åt elsladdar, revs och bets när den inte rymde eller försökte mörda min jobbarkompis söta lilla vädur.
SvaraRaderaAlltså jag kom att tänka på det häromdagen. jag har alltid tyckt att det var självklart att Hoppsan gavs bort till en annan familj, precis som ni då sa. Var så fallet eller gick hon ett tuffare öde till mötes? Vill jag ens veta?
SvaraRaderaHon såldes till en stackars flicka som blev helt sönderriven. De nya ägarna ringde och klagade och undrade om hon verkligen var så kelen som vi hade sagt. Eva svajade lite på svaret och tipsade om att Hoppsan behövde mycket ömhet. Med tanke på att vi sockrat försäljningen av hopssan med en bur och diverse andra prylar och priset var väldigt lågt finns risken att de nya ägarna släppte ut skrället och köpte en ny istället och att Hoppsan nu sprider skräck bland Göteborgs vildkaniner eller någon annan säll jaktmark.
SvaraRaderaI know the story why puskinka is namned puskinka ;)
SvaraRadera