Take care

Förkylningen sitter fortfarande i hos både mig och Malin vilket innebär att mitt sociala nätverk mer har blivit till en social linje. Visserligen går jag till universitet och sitter igenom en föreläsningen eller två varje dag, men sedan är jag så orkeslös att sängen och datorn är mitt enda sällskap. Förutom min käresta i samma situation då. Utbyte av baciller i alla ära, men en vecka räcker. Positivt är att jag kommer vara en social duracellkanin som kliver ur sitt skal när kroppen tillåter det. Dricka vin med människor från andra kulturer och så vidare. Jovars.

Mitt myckna hemmasittande den senaste veckan har i alla fall medfört positiva saker då jag har känt mig tvungen att häva min nedladdningsspärr. Ganska osäkra källor från Sverige säger att det är fritt fram att ladda ner i England och jag är inte sen att lyssna. (Inte fritt fram som i att det är lagligt, utan fritt fram som i att man inte åker fast.) Musik som jag tidigare har varit hänvisad till Spotify för att lyssna på, ligger nu tryggt i iPoden och ordningen är återställd. Bussresorna till skolan tackar för tillskottet av såväl den första 2010-raketen Beach House, som de för mig nyligen upptäckta gamla rävarna The Stone Roses.

Nu ska jag se hur Fredrik och Filip sköter sig i nya säsongen av Boston Tea Party.
På återseende.

(Ah fan nödlösning på rubriken. Gjorde som sig bör vid idétorka: indiereferens (titel på Beach Houselåt och vag koppling till mitt tillstånd). Okej?)