Du har fått chatt

Jag var 14 år. Jag och min granne/kompis satt framför datorn hemma på Trollrunan och gjorde vad man gjorde då. Detta var pre-bredband så troligen var vi inte uppkopplade på internet. Kanske spelade vi Fifa 2002, kanske spelade vi Liero, ett jättegammalt spel där man var en mask och skulle döda andra maskar. I vilket fall så kom vi att prata om MSN.

Han hade det, de flesta i klassen hade det, jag ville också ha det. Möjligheterna när man klev in i chattvärlden verkade oändliga. Man kunde prata med flera personer samtidigt, man kunde skicka smileys, man kunde spela röj online! Vilket röj! Det var också skrämmande. Man outade sig lite. Vilka kunde man bli vän med? Vilka vågade man prata med? I den tidiga tonårsvärlden man befann sig i var MSN livsfarligt och underbart.

Jag bestämde mig för att skaffa MSN där och då och min chattkarriär hade börjat. De närmaste åren var onlinechatten en syssla. Man gick hem från skolan och loggade in på MSN. Väl där sades inte mycket matnyttigt och med tiden gick aktiviteten från att vara aktiv till att vara passiv. Men faktum är att jag fortfarande loggar in när jag kommer hem från skolan. Dels av gammal vana men också för att jag fortfarande har ett litet antal bekanta som gör samma sak.

Borta är de onödiga smileysarna och de har ersatts av ibland vettiga och ofta roliga diskussioner. Det går, tvärtom vad många tror, finfint att ha viktiga och givande diskussioner via ett chattforum. Det är ett speciellt sätt att kommunicera på som inte liknar något annat men jag är övertygad om att chattande har utvecklat mig och många andra språkligt på ett positivt sätt. Dessutom kan man fortfarande spela röj.

Något annat, mindre smickrande, MSN gav mig var mejladressen axlie88@hotmail.com som min granne/kompis tycke passade mig väl då det bekom sig. Jag vet andra som likt mig sitter fast i icke önskvärda mejladresser såsom blabarskungen@, din_perla@ och papperstapet@ som alla härrör från tiden då MSN skaffades. Det funkar bättre på MSN än på jobbansökningen om man säger så.